Belysning personvagnar

Jag har tidigare skrivit om hur jag fixat belysning i Rocos 80-talsvagnar och Heljans 30-talsvagnar. Rocoprojektet blev lite "overkill" med inställningsmöjligheter. Du hittar det här. Heljanprojektet blev lite mer som det sätt jag gör det på nu. Den sidan hittar du här.

Alla mina personvagnar får alltså fast (alltid till) belysning. Vissa vagnar får även slutsignal med blinkande eller fast sken. Min trafikidé för persontågen är att visa tåg från 30-tal till nutid. Det blir ingen rangering eller rundgång. Sista vagn får slutsignal.

Likriktare, strömbegränsningsmotstånd och backup-kondensator blir lika i alla vagnar. Efterföljande motståndet R bestämmer ljusstyrkan och varierar från 8,2k till 15k. Ledlisten jag klistrar i vagnstaken köper jag på Kjell & Company. Den är klippbar i segment om tre LED. I 80-talsvagnar har jag 5 ledlist-segment. I de övriga har jag 4 segment.

	Motståndet R= 10k för 30-talsvagnarna 15k för 60-talsvagnarna 8,2 k för övriga. Jag löder ihop likriktare, kondensator och 220 ohms motståndet "i luften" utan kretskort. Fäster sedan det hela i något lämpligt utrymme med ett par droppar vitlim.
	För att få fast slutsignal kopplar jag detta till kondensatorn.
	För att få blinkande slutsignal kopplar jag detta till kondensatorn. Blinket har mjukt till- och frånslag.

Jag bygger in belysning i följande vagnar:

Heljan's 30-talsvagnar

I dessa vagnar väljer jag att bara ha konstant ljus och inga slutlyktor. Det blir bara två hjul per boggie som tar upp ström men det fungerar perfekt. Enklare att bygga och bromsar vagnen minimalt. Det blir också bara den ena rälen boggien tar ström ifrån och bara en tråd behöver anslutas. Den andra boggien tar då ström från den andra rälen.

Tråden som ligger an mot axlarna är en bit av en gitarrsträng av typen "Phosphor Bronze Wrap B22" inhandlad på Clas Ohlson. Jag löder strängbiten (40 mm) och anslutningstråden på en 11 mm lång U-profil i mässing 2,5 x 2,5 mm. Jag vidgar profilen lite först genom att pressa in ett 2 mm borr med skruvstycket för att den ska kunna limmas över de två plastpiggarna i boggien.

Plastpiggarna har en smal del längst ut som jag klipper bort. Jag tar bort hjulaxlarna under limningen och monterar tillbaka efter att limmet härdat. Trådarna ligger då an mot axlarnas ovansida så hjulen pressas lite mot rälsen i stället för tvärt om. Det fungerar bra och det rullar väldigt lätt.

NMJ's 40-talsvagnar

Korg och underrede delas med hjälp av ett rakblad. Lossa först handräcken vid dörrarna i nederkant. Eller ta tillfälligt bort dem helt så de inte förloras. Se även upp med bromsledningarna vid gavlarna. Fotstegen under dörrarna går väldigt lätt sönder.

Här är axlarna lagrade i metallbleck som också förbinder axlarna på varje sida. Bara att skrapa bort oxideringen och löda på trådar på blecken. Här blir det alltså strömupptagning på samtliga hjul.

NMJ's 60-talsvagnar

Ett enkelt sätt att lossa taket är att sticka in ett rakblad under taket och bryta försiktigt uppåt utefter en sida. I de första vagnarna krånglade jag ur inredningen och drog trådarna under inredningsgolvet. I resterande 60-talare drar jag trådarna under vagnen i stället.

Roco's 80-talsvagnar

Även här fungerar ett rakblad bra för att ta isär vagnen. Tre delar; bottenplatta, vagnskorg och tak. Och sen kan inredningen lyftas bort. Kortkoppelhållarna med dess fjädrar har en förmåga att smita, så jag tar bort dem helt under jobbet. För att få inredningen i klass med HNoll och NMJ så målar jag golvet, mellanväggar och korgens väggar. Avslutar med vita nackkuddar på stolarna. Allt med Panduros "matt hobbylack". OBS!!! De bruna Roco-vagnarna verkar ha samma spröda plast som i deras Da-lok. Nästan omöjliga at ta isär utan skador. Hade jag vetat det, hade jag sålt mina tre vagnar och köpt från Hnoll i stället. De blå och de svarta var det inga problem med.

Lägger en 0,35 mm gitarrsträng mellan axlarna och med en pålödd tråd. Fixeras med en droppe Panokitt vitlim.

Hnoll's 80-talsvagnar

Fantastiskt fina vagnar, och helt klart de av mina vagnar som är enklast att installera belysning i. Fyra tandpetare instuckna underifrån gör det busenkelt att dela korgen från underredet. Två bleck förbundna med hjulen, klara att löda anslutningstrådar till är ju helt suveränt. Det sitter ljusledare till slutsignalerna. Säkert en smart tanke bakom dessa, men jag pillrar bort den och de röda linserna och sticker i röda lysdioder i stället. I de vagnar jag vill ha slutsignaler alltså. Om det var enkelt att ta isär vagnen, är det nästan ännu enklare att sätta ihop den igen. Känns som den suger fast korgen av sig själv.

Jeco's X2000

Här blir det ledlist klistrad i taken som vanligt och ett enda förkopplingsmotstånd. 9 led för manövervagn (3 sektioner av list) och 12 led för mellanvagnar (4 sektioner). Plus från den översta kontakten i kopplen via motståndet till + på ledlisten. 15 kohm för manövervagn och 10 kohm för mellanvagnar. Här kluddar jag inte och löder i kontakterna utan avisolerar en bit på rätt tråd mitt i vagnen.

Ny tråd dras genom vagnarna kopplad till de nedersta lediga kontakterna i varje koppelände samt till - på ledlisten. I drivenheten kopplas nedersta kontakten till en ledig utgång på dekodern. När man löder på trådar i kontakterna får man vara försiktig. Plasten deformeras vid för mycket värme.

En lysdiod i hyttaket på drivenheten blir det också. Styrs av ledig utgång på dekodern. 15 kohm motstånd blir lagom.